När man var liten tänkte man alltid att man ville ha en syster eller bror, man behövde någon att leka med, bråka med, älska. Men sen kom den dagen som ingen önskar borde ha hänt, jag förlorade dig.
Jag behöver en sån som du, en som allt skulle ha lyssnat, inte lyssnar men älskat. När man hör andra prata om sina syskon och att dem är jobbiga, irriterande och till och med säger de saker som dom inte borde fast de älskar syskonet så mkt. Så blir jag bara så besviken och arg på något sätt, folk ser inte vad de har fått och hur glada dom borde vara, vissa ser inte runt sig och inser. Var glada att ni har någon som är dig fast annorlunda, samma blod, likhet osv. En dag kanske man mister det man älskar, den som är nära en och då ångrar man allt.
RIP Amanda <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar